Riskhantering

Hur kan vi hjälpa dig med riskhantering
Riskhantering
- Vad är cyberriskhantering?
Cyberriskhantering är det systematiska arbetet med att identifiera, analysera, värdera och hantera risker kopplade till organisationens digitala tillgångar och IT‑miljöer.
Det handlar inte bara om teknik, utan om att koppla cybersäkerhet till affärsrisk. Organisationen måste därför förstå vilka digitala tillgångar som är kritiska, vilka hot som finns och vilka konsekvenser dessa kan få för verksamheten.
Ett moget arbete innebär att risker är dokumenterade, prioriteras utifrån affärspåverkan, hanteras genom tydliga åtgärder och följs upp kontinuerligt. Detta är grunden i ISO 27001, NIS2 och DORA.
- Hur genomför man en cyberriskanalys?
En cyberriskanalys genomförs strukturerat och i flera steg.
Först identifieras organisationens tillgångar, därefter kartläggs hot och sårbarheter. Nästa steg är att bedöma konsekvenserna om något inträffar, både ur ett affärs‑ och regulatoriskt perspektiv. Därefter värderas sannolikheten och en risknivå fastställs.
Slutligen beslutas hur risken ska hanteras – exempelvis genom att minska den med säkerhetsåtgärder, acceptera den eller överföra den.
Det viktigaste är att analysen kopplas till verksamhetens prioriteringar och inte enbart drivs av tekniska perspektiv.
- Hur identifierar man kritiska tillgångar?
Identifiering av kritiska tillgångar utgår från vad verksamheten är beroende av för att fungera.
Det kan handla om system, data, processer eller externa beroenden. En tillgång anses kritisk om ett bortfall skulle få stor påverkan på verksamheten, exempelvis i form av driftstopp, ekonomiska förluster eller regulatoriska konsekvenser.
I praktiken används ofta informationsklassning, verksamhetskartläggning och business impact analysis (BIA). Detta är också centralt i DORA, där organisationer måste förstå sina kritiska funktioner och beroenden.
- Hur arbetar man med tredjepartsrisker?
Tredjepartsrisker omfattar alla risker kopplade till leverantörer och externa parter.
Ett strukturerat angreppssätt innebär att organisationen identifierar sina leverantörer, klassificerar deras kritikalitet, ställer krav i avtal, genomför riskbedömningar och följer upp efterlevnaden löpande.
En central princip är att ansvar inte kan outsourcas – även om en tjänst levereras av en extern part är det fortfarande organisationen som ansvarar för riskerna.
- Hur kan man minska cyberrisker i leverantörskedjan?
Tredjepartsrisker omfattar alla risker kopplade till leverantörer och externa parter.
Ett strukturerat angreppssätt innebär att organisationen identifierar sina leverantörer, klassificerar deras kritikalitet, ställer krav i avtal, genomför riskbedömningar och följer upp efterlevnaden löpande.
En central princip är att ansvar inte kan outsourcas – även om en tjänst levereras av en extern part är det fortfarande organisationen som ansvarar för riskerna.
- Vilka risker fokuserar DORA och NIS2 på?
DORA och NIS2 fokuserar på liknande typer av risker, men med olika fokusområden.
DORA riktar sig mot finanssektorn och fokuserar på ICT‑risker, operativ resiliens, leverantörsberoenden samt förmåga att hantera och återhämta sig från incidenter.
NIS2 är bredare och omfattar samhällsviktig verksamhet i flera sektorer, med fokus på cybersäkerhetsrisker, systematiskt riskarbete, ledningsansvar och incidentrapportering.
Gemensamt för båda regelverken är att risker ska hanteras strukturerat, kopplas till verksamheten och följas upp kontinuerligt.