Medan vi packar upp julklappar fyllda med smarta prylar och appar som ”bara vill optimera vårt liv lite till”, är det perfekt tajming att plocka upp en liten klassiker från 1966: Sagan om den stora datamaskinen av Olof Johannesson (pseudonym för KTH-professorn och nobelpristagaren Hannes Alfvén). 

Boken är ingen tjock tegelsten utan snarare en relativt kortfattad, torr och analytisk saga berättad från en avlägsen framtid, där den allvetande Stora Datamaskinen blickar tillbaka på oss människor som ett pittoreskt men onödigt steg i evolutionen. Lite som hästar efter bilens intåg: gulliga att ha i hagen, ett fritidsintresse för vissa, men det industrialiserade samhället rullar vidare utan. 

Alfvén driver med hur vi människor alltid väljer bekvämlighet: ”Lite effektivare nu, lite smidigare sen…” – tills vi vaknar upp och inser att vi inte längre styr systemet, utan systemet styr oss. Det sker inte som ett kuppartat övertagande i form av ett robotkrig à la Terminator, utan med små, rationella steg. 

Ett klockrent exempel är teletotalen – en liten bärbar pryl som är ”i princip en kombination av automattelefon, radio och TV”. Den håller koll på din position, ditt hälsotillstånd och allt annat för att ”planera samhällets resurser optimalt”. Låter det bekant? Som en smartphone på steroider, med appar som trackar steg, puls och position – allt för vår egen bästa, förstås. Och den som inte vill dela med sig? Ja, den har väl något att dölja… 

Idag, nästan 60 år senare, är boken kusligt profetisk. Precis som i Alfvéns saga: vi effektiviserar lite i taget, tills vi inte längre kan välja bort, stänga av eller ens förstå maskineriet fullt ut. Och sedan dör allt -men nu avslöjar jag inte mer ur handlingen. 

Som IT-veteran med över 25 år i branschen reflekterar jag över hur det som börjar som frivilliga lösningar med tiden blir obligatoriska system eller sådana vi inte klarar oss utan. 

“Bättre för vem?” undrar Alfvén torrt. 

Ta NIS2, EU:s uppdaterade cybersäkerhetsdirektiv som Sverige nu implementerar genom en ny cybersäkerhetslag. Lagen tvingar samhällsviktiga tjänsteutövare som exempelvis energi, vård, transport, vatten och digital infrastruktur att skydda sina IT-system mot cyberhot. Bra tänkt, absolut, och hög tid att stärka säkerheten. Men ironin i skuggan av boken: vi bygger stora komplexa system som blir ”för viktiga för att falla”. Ett intrång, en bugg eller ett misstag – och stora delar av samhället står stilla. Precis som i Alfvéns saga effektiviserar vi lite i taget, tills vi inte längre kan välja bort, stänga av eller fullt ut förstå maskineriet.

Det centrala (för oss människor) är att de tjänster vi skapat och blivit beroende av måste fungera. För oss. Och för att kunna styra och kontrollera dem måste vi förstå dem.

Så varför läsa just den här boken i jul? För att den är kort, rolig på det där lite mörka sättet, och ger dig något att prata om vid julmiddagen: ”Tänk den dag ChatGPT skriver sin egen saga – om mänskligheten?”

God jul – och håll ett öga på teletotalen i fickan!